﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 503
Titel Lämningstypslista
Titel.kortform Lämningstypslista
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad Informationssystemet för fornminnen -- lista med lämningstyper och antikvarisk praxis
Utgivningsår 2007
Utgåvenr Version 3.4
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Riksantikvarieämbetet, Informationsavdelningen
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE avrättningsplats
svDF plats där avrättningar verkställdes från medeltid fram till 1800-talets mitt
svAN Rester efter särskilda anläggningar eller konstruktioner kan förekomma. Ofta har de avrättade begravts i omedelbar närhet av avrättningsplatsen. 
svRETE enstaka begravningsplats

svTE ballastplats
svDF plats där ballast (barlast) lossats och ibland även lastats
svAN Ballasten utgjordes av t.ex. sten, sandsäckar, järntackor, slagg, tegel eller flinta. Ballastplatserna är som regel belägna intill eller i närheten av hamnar.

svTE begravningsplats från historisk tid
svRETE enstaka begravningsplats
svFK Omfattar även kyrkogård som är öde och inte vårdas för sitt ändamål, även om det på kyrkogården finns en kyrka som är i bruk. Avser även enstaka pest-/koleragravar. Avser inte sommargravar från historisk tid.

svTE enstaka begravningsplats
svUPTE döingeröse
svDF begravningsplats från historisk tid avsedd för en begravning eller ett fåtal begravningar
svRETE runristning, övrig grav
svAN Hällgrav/stengrav består vanligen av ett rektangulärt utrymme omgivet av kantställda hällar och/eller naturliga block, som kan vara övertäckt med en eller flera flata hällar. Hällgrav/stengrav särskiljs från lämningstyperna Stenkistgrav och Stenkammargrav (hällkista) bl.a. genom den geografiska utbredningen. Jordgravar syns vanligen som en rektangulär nedgrävning i marken. Klippgravar/grottgravar är belägna i håligheter i klippor, mellan större block eller under utskjutande klippkanter och överhäng. Själva gravläggningen utgörs ofta av en träkista, ackja eller urgröpt stock, i vissa fall i kombination med upplagda stenar. Dessa gravtyper förekommer i fjällmiljöer, jordgravar förekommer dessutom även i Norrlands inland. Egenskapsvärdet Övrig används t.ex. för plats där avrättad person begravts, sjömansgravar samt andra platser där en eller ett fåtal personer begravts utanför kyrkogårdar och större begravningsplatser. Avser även de s.k. döingerösena på västkusten (gravrösen över ilandflutna drunknade) som ibland byggts på när förbipasserande slängt dit stenar.

svTE bengömma
svDF bendeposition med oftast märgkluvna ben i skyddat utrymme, vanligen i skrevor eller mellan stenar
svAN Bengömmor är främst kända i det samiska kulturlandskapet.

svTE övrig bergshistorisk lämning
svDF lämningar knutna till bergshantering som inte kan inlemmas under andra lämningstyper, t.ex. försvar, gråbergsvarp/skrotstenshög, handskrädningshögar, platser för vaskning, bokningsverk (krossning av malmen till lämplig storlek), skrädhus och anrikningsverk
svRETE blästbrukslämning, dammvall, dike/ränna, gruvhål, hammare/smedja, hyttlämning, smideslämning, träindustri, uppfordringsanläggning, blästplats, gruvområde, hammarområde, hytt- och hammarområde, hyttområde, metallindustri/järnbruk
svAN Avser även vissa lämningar (hjulgravar, kolupplag, malmupplag) i de fall dessa inte kan knytas till specifik verksamhet (t.ex. blästplats, gruvdrift, hammare, hytta, kvarn, träindustri).

svTE bildristning
svUPTE eskilstunakista[eskilstunakistor]
svDF ristade, huggna, knackade eller slipade bilder av järnålderskaraktär eller medeltida karaktär
svRETE hällristning, ristning (medeltid/historisk tid)
svAN Omfattar bilder i fast häll, på rest sten eller block. Egenskapsvärdet Bildsten används för bildframställningar som huggits eller ristats på en sten, ofta kalksten, vanligen med en karaktäristisk svampliknande form. Normalt är endast den ena sidan ornerad, längs denna sidas kanter finns ofta en bård, vanligen i knutbandsornamentik. Motiven i övrigt varierar, från enstaka geometriska figurer till sammansatta bildscener. Från sen vikingatid finns bildstenar med korsmärkta runslingor (minnesinskrifter). Bildstenar förekommer i huvudsak på Gotland men är även kända från andra landskap. Tidigmedeltida gravhällar med bilder samt s.k. eskilstunakistor registreras under lämningstypen Runristning (I gravkontext).

svTE björngrav
svDF begravningsplats för björnben
svAN Hela och/eller märgkluvna björnben.

svTE blästbrukslämning
svDF lämning efter blästbruk (lågteknisk järnframställning)
svRETE övrig bergshistorisk lämning,smideslämning
svAN Avser lämningar efter olika moment i järnframställningen. Egenskapsvärdet Blästerugn används för lämning efter ugn för framställning av järn främst ur sjö- och myrmalm men även ur rödjord. Fällsten används för sten använd som städ för primärsmide (avlägsnande av slagg) av järnlupp. Fällstenen har oftast en flat ovansida och bär spår av bearbetning och slagg. Malmupplag används för upplagsplats för malm eller rödjord. Rostningsplats används för yta för rostning av malm (upphettning för avlägsnande av föroreningar, framförallt svavel). Rostningsplatsen på en blästplats är oftast iakttagbar genom kraftigt rödfärgad jord. Den rostade malmen är magnetisk, till skillnad från den orostade. Blästslagg har ofta kallats primitiv slagg i äldre beskrivningar och senare i regel betecknats som lågteknisk slagg.

svTE boplats
svDF plats där man under förhistorisk tid vistats och där föremål, råämnen för bearbetning, byggnadslämningar, byggmaterial och/eller avfall lämnats kvar på marken.
svRETE fyndplats
svAN Ibland bildas tjocka lager, med inblandning av sot och kol. För dessa lämningar används även egenskapsvärdet kulturlager. De ingående lämningarna ska ha bedömts höra samman kronologiskt och funktionellt. Avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE boplatsgrop
svDF nedgrävning i marken
svAN Det uppgrävda materialet återfinns vanligen som en vall kring gropen. Boplatsgropar skiljs från kokgropar genom att de saknar skärvstenspackning i eller under bottenplanet. Boplatsgroparnas funktion är inte entydigt känd. De kan ha nyttjats för förvaring, matberedning eller dylikt. En del gropar i klapper i maritim miljö har använts för framställning av sillolja/tran. Sådana gropar registreras under Kemisk industri (Sillsalteri/trankokeri).
svRETE boplatsvall, fångstgrop, förvaringsanläggning, kokgrop

svTE övrig boplatslämning
svFK Avser enstaka förhistoriska boplatslämningar som inte kan föras till andra lämningstyper. Används för t.ex. enstaka stolphål som inte ingår i andra lämningstyper, t.ex. husgrund eller förvaringsanläggning. 
svRETE boplats, boplatsgrop, boplatsvall, husgrund (förhistorisk/medeltida), härd, kokgrop, skärvstenshög, terrassering

svTE boplatsvall
svDF vall som helt eller delvis omger eller avgränsar en oftast försänkt yta
svRETE boplatsgrop, kokgrop
svAN Används för olika vallformiga anläggningar. De kan ha varit bostadshus, förvaringsanläggningar m.m. Skärvsten och annat boplatsmaterial kan förekomma främst i vallen men även i bottenplanet. I arkeologisk litteratur förekommer olika beteckningar, t.ex. skärvstensvallar, hyddbottnar och hyddgrunder. 

svTE borg
svDF område avgränsat av olika kombinationer av murar, jordvallar, vallgravar, och/eller palissader samt innanför eller i anslutning till avgränsningarna, torn- och/eller husgrunder m.m.
svAN Avser lämningar som dateras till medeltid och 1500-tal (jfr Fästning/skans). Finns vanligen på näs, uddar, halvöar eller öar och omges på någon sida av vatten. Används även för kastaler samt lämningar efter befästa gårdar, där försvarselementen sannolikt har utgjorts av murar/vallar och/eller vallgrav och eventuellt ett torn.

svTE bro
svDF byggnadsverk som leder väg, järnväg, kanal eller vattenledning etc. över ett hinder, såsom korsande väg, järnväg, vattendrag eller ravin
svAN Avser äldre stenvalvbroar men även större och äldre träbroar. Avser inte kavelbroar, dessa återfinns under Färdväg. Avser även viadukt och akvedukt. Broar som utgör byggnadsminnen nyregistreras inte.

svTE brott/täkt
svDF fyndighet av råvara som utnyttjats för utvinning eller insamling
svAN Avser såväl förhistoriska täkter och stenbrott som historiska. Eventuella anläggningar och konstruktioner, t.ex. torkställningar för torv, beskrivs under denna lämningstyp men registreras inte separat. 
svRETE brytningsyta, flintgruva, gruvhål

svTE brunn/kallkälla
svDF grävt hål i marken för åtkomst till färskvatten eller ställe där grundvatten naturligt tränger fram ur jorden
svRETE källa med tradition
svAN Brunnar har vanligen väggkonstruktioner av sten eller flätverk av trädgrenar för att förhindra att brunnen slammar igen eller rasar samman. Brunnar påträffas bl.a. vid markarbeten, t.ex. arkeologiska undersökningar. Naturliga kallkällor har ibland fördjupats, rensats eller förstärkts vid kanten. Kallkälla avser främst sådana som nyttjats vid viste, boplats eller bebyggelse. Avser inte kallkällor med tradition om källkult.

svTE brytningsyta
svDF spår efter ytlig brytning av bergart eller mineral för tillverkning av redskap m.m. under förhistorisk tid
svAN Avser inte mer omfattande brytning av flinta. Sådana lämningar förs till lämningstypen Flintgruva.
svRETE brott/täkt

svTE bytomt/gårdstomt
svDF lämningar efter skattlagd eller mantalssatt bebyggelseenhet
svAN Indikeras av kulturlager, husgrunder eller andra lämningar. Avser även lämningar efter nybyggen, kolonat och kronolägenheter som skattlagts.
svRETE fäbod, husgrund (historisk tid), lägenhetsbebyggelse

svTE båtlänning
svUPTE naust
svDF stenröjd uppdragningsplats för båt, på långsidorna oftast begränsad av stenrader eller stenvallar
svAN Ibland kan båtlänningen utgöras av en urgrävning i stranden. Avser även s.k. naust, lämningar efter förhistoriska båthus. De är oftast större än båtlänningarna och har legat
 på land.

svTE dammvall
svDF vall uppförd i avsikt att kunna ansamla eller magasinera vatten i en grävd damm eller naturlig sänka
svAN Avser vallar uppförda i samband med t.ex. metallframställningsplatser, kvarnlämningar eller annan industriell verksamhet men även för flottning och till översilningsmarker.

svTE depåfynd
svDF fyndplats för ett eller flera föremål som kan antas ha medvetet lagts ned på platsen
svAN Gäller inte sentida fynd.
svRETE fyndsamling, fyndplats

svTE dike/ränna
svDF grävd ränna eller dike
svAN Omfattar t.ex. grävda rännor för vatten till eller ifrån en kraftstation, samt diken för torrläggning eller bevattning. Avser även mer omfattande bevattningskanaler. Vissa diken/rännor ingår som konstruktioner i andra lämningstyper, t.ex. vattenrännor i anslutning till hyttlämningar och kvarnar och skall då inte registreras separat.

svTE drag
svDF transportsträcka på land mellan två farbara vatten, över vilken båtar har dragits eller burits förbi forsar eller andra hinder
svAN Ett drag kan synas som t.ex. en hålvägsliknande ränna med infodringar i sten eller trä.

svTE fartygs-/båtlämning
svDF farkost som förolyckats, övergivits eller sänkts
svAN Avser alla farkoster (även stockbåtar), oavsett storlek, som kan användas för transporter på vatten.

svTE flatmarksgrav
svDF förhistorisk grav utan idag synlig markering ovan jord
svRETE enstaka begravningsplats

svTE flintgruva
svDF plats för brytning av flinta under förhistorisk tid
svRETE brytningsyta, brott/täkt
svAN Flintgruvorna har i regel inga synliga spår ovan mark utan påträffas vid markarbeten, t.ex. arkeologiska undersökningar.

svTE flottningsanläggning
svDF lämningar och spår efter timmerflottning i vattendrag och på land
svAN En stor mängd olika lämningar hör samman med flottningen, t.ex. dykdalber (förankringsanordning med hjälp av vilken timmersläp spelades hem över öppet vatten), flottningsrännor, vattenledare (också kallade ledarmar och ledare), stenkistor, styrkistor, buntverk, strandskoningar, dammar och kanaler, sorteringsverk/skiljen, rensningar, länsar/timmerbommar, timmeravlägg, spel, sjunktimmer, båthus och kojor m.m. Sådana typer av lämningar som även förekommer i andra sammanhang än flottning och som har egen lämningstyp registreras alltid under denna. 
svRETE husgrund (historisk tid), dammvall, förtöjningsanordning, område med flottningsanläggningar

svTE fornborg
svDF befäst anläggning från förhistorisk tid och tidig medeltid
svAN Avser dels en terränganpassad sten- eller jordvall jämte naturliga avspärrningar i krönläge vilka helt avgränsar ett område, dels en vanligen rundad eller oval sten- och/eller jordvall (ringvall), ibland kombinerad med vallgrav, anlagd på plan eller flack mark, vilken helt avgränsar ett område.
svRETE vallanläggning

svTE fornlämningsliknande bildning
svDF naturbildning med fornlämningsliknande utseende
svAN Bildningar är formade av naturen.

svTE fornlämningsliknande lämning
svDF lämning med fornlämningsliknande utseende
svAN Lämningar är skapade av människan.

svTE fossil åker
svDF varaktigt övergiven åkermark, formad genom äldre tiders brukningsmetoder
svAN Med ”fossil” avses en i terrängen synlig övergiven fas i odlingslandskapets framväxt. Åkermarken kan begränsas av t.ex. hak, terrasskanter eller diken. En svedja är ett specialfall av fossil åker i och med att inga (tydliga) former uppstår. Svedjor är normalt omöjliga att se med blotta ögat. Avgränsningar kan oftast ske endast med hjälp av en äldre lantmäterikarta eller efter en arkeologisk undersökning. Omfattar även åkermark som fortfarande används om spåren efter äldre tiders bruk är mycket tydliga. Enstaka röjningsrösen registreras under lämningstypen Röjningsröse.

svTE fyndplats
svDF fyndplats för enstaka eller fåtal föremål/artefakter från förhistorisk tid, medeltid eller äldre historisk tid
svAN Avser plats för fynd som man kan anta inte medvetet deponerats på platsen och/eller där det påträffats för få fynd för att området ska kunna bedömas som boplats. Avser inte sentida fynd. Platsen bör kunna bestämmas till gård eller by.
svRETE boplats, depåfynd, fyndsamling

svTE fyndsamling
svDF föremål/artefakter från förhistorisk eller historisk tid
svRETE fyndplats, depåfynd
svAN Avser ett eller flera föremål utan tillräckliga uppgifter om fyndplats. Avser samlingar hos privatpersoner såväl som samlingar på hembygdsgårdar.

svTE fyr
svDF lämning efter anordning för att vägleda sjöfarten genom att markera t.ex. inlopp och skärgårdsleder med olika ljuskällor eller andra signaler
svAN Fyrar som utgör byggnadsminnen nyregistreras inte.

svTE övrig fångstanläggning
svDF lämning efter anläggning för fångst av djur och insamling av ägg
svAN Avser fångstanläggningar som inte kan registreras under andra lämningstyper.
svRETE fångstgrop, fångstgård

svTE fasta fisken
svSYTE fasta fiskeanläggningar
svFK Är i de flesta fall en anläggning byggd som en spärr med ledarmar, som leder fisken in i ”fångstsäckar” eller fasta ”fångstrum”. Byggnadsmaterial kan exempelvis vara timmer, pålar/störar, ris, stenar eller en kombination av dessa material. Ibland är fiskeanläggningar svåra att skilja från lämningar efter spärranordningar och broar. Byggnadsmaterialet i en fiskeanläggning bör dock generellt vara av klenare dimensioner än det i en spärranordning eller bro. Fågelfångstanläggning avser vanligen lämningar efter fångst av skogsfågel. Fågelfångstanläggningar kan utgöras av en eller flera rader av stenar i ett eller flera skikt med öppningar för snaror eller av på rad liggande eller spridda stenrösen i vilka störar med fångstnät eller snaror varit placerade. Egenskapsvärdet övrig används för t.ex. giller, anläggning för självskott, snarstig, flak, tana samt även anläggning för äggtäkt, såsom äggningsholk och värphåla. Avser även t.ex. äldre notvarp eller andra platser som utifrån skriftligt källmaterial eller muntlig tradition utpekas som plats för återkommande fiske.

svTE fångstgrop
svDF grävd fallgrop för fångst av varg, älg och ren samt, i undantagsfall, för räv och björn
svRETE boplatsgrop, övrig fångstanläggning, kokgrop

svTE fångstgård
svDF sluten anläggning, dvs. en inhägnad gård, för fångst av vilda djur
svRETE övrig fångstanläggning
svAN Vanligen för fångst av varg. Uttrycket ”älggård” förekommer på vissa håll i landet, men då avses i allmänhet fångstgropssystem, som förs till annan lämningstyp.

svTE fäbod
svDF lämning efter utmarksbebyggelse till gård eller by avsedd för säsongsvis utnyttjande av sommarbete och ibland även för odling
svRETE bytomt/gårdstomt, husgrund (historisk tid)
svAN Lämningar efter en fäbod kan bestå av husgrunder inklusive en öppen yta (en fäbodvall), som i vissa fall har varit ett inhägnat område. Även övergivna åkrar, röjningsrösen och stenröjda ytor kan ingå eller ansluta till fäboden.

svTE färdväg
svDF äldre stig, väg och järnväg
svAN Avser t.ex. pilgrimsvägar, kyrkvägar och fäbodvägar/-stigar (buvägar) men även hålvägar, kavelbroar samt äldre vägbankar och banvallar. Avser inte brukningsväg/markväg, inte heller färdvägar till sjöss. Hålvägar har uppstått genom att en ”ränna” nötts upp genom användning och vattenerosion. Hålvägar är vanligast i lätteroderad och sluttande mark. Kavelbro utgörs av en rad runda eller kluvna slanor/stockar lagda intill varandra tvärs över vägen/stigen för att uppnå bärighet för transport över t.ex. sank mark. Ibland är kavelbrons slanor lagda på underliggande stockar i vägens riktning. Vägbank används för äldre vägsträckning som är uppbyggd till en bank av sand, ris, slanor, grus, sten etc. Markerad led används för övergiven led markerad med t.ex. stenrösen eller bleckade träd. 
svRETE bro

svTE fästning/skans
svDF system av bastioner, murar, jordvallar, vallgravar, byggnader etc., både permanent och tillfälligt besatta
svRETE borg
svAN Avser lämningar som huvudsakligen dateras till 1600–1900-tal. Innefattar förutom fästningar och skansar, även fältläger och härläger. Fältläger används för en enkel vall som lagts upp av trupp, som slagit läger i krigs- eller fredstid. Även mer omfattande härläger som upprättats i krigstid återfinns i denna lämningstyp, även om de inte förefaller ha varit befästa.

svTE förtöjningsanordning
svDF markfast sten eller anordning, på land eller i vatten, vid vilken båtar har förtöjts.
svAN En förtöjningssten består av en obearbetad sten. Förtöjningsstenar förekommer ofta vid båtlänningar. Varpringar och moringar är en i fast berg, eller i ett grovt block, islagen
 ringbult med järnring. Varpringar förekommer oftast utmed svårframkomliga sund och
 moringar vid naturhamnar. 
svRETE flottningsanläggning

svTE förvaringsanläggning
svDF anordning från främst historisk tid med förvaringsfunktion
svAN Förekommer företrädesvis i det samiska området. Avser förvaring av livsmedel, redskap m.m. och innefattar källargropar i anslutning till visten, utrymmen mellan stenar och under block, upphängningsanordningar, njallor (stolphål för), stensatta gropar, gropar med täckhällar eller kantställda hällar i väggarna. Gropar som inte använts för förvaring eller där funktionen är osäker registreras som boplatsgropar.

svTE gistgård
svDF lämningar efter anordning för torkning av fisknät
svAN Lämningarna är ofta synliga som rösen eller vallar, som stöttat nu försvunna stolpar. Ibland syns fortfarande hål efter stolparna. Ibland har näten istället lagts att torka på flata klipphällar. Synliga spår efter sådana gistgårdar är spridda stenar, som hållit näten på plats.

svTE gjuteri
svDF plats där gjutning av metall förekommit
svAN Avser gjuteriplatser av husbehovs- eller hantverkskaraktär. Spår efter gjutning kan bestå av härdrester, ugnslämningar samt degelfragment och slagg. Gjuterier i städer ingår i lämningstypen Stadslager och registreras inte separat.

svTE glasindustri
svDF lämning efter glashytta och/eller andra spår efter glastillverkning
svAN Lämningarna kan bestå av husgrunder, ugnsrester, glasslagg och avfallshögar.

svTE grav markerad av sten/block
svDF förhistorisk gravanläggning markerad av en sten eller ett block
svAN Avser inte konstruktionsdetalj på grav (mittblock). Egenskapsvärdet blockgrav används för gravanläggning i anslutning till större stenblock, oftast markfast. En stenpackning eller enstaka mindre stenar förekommer ibland intill blocket. Blocken är vanligen 1,5 m stora eller större. Blockgravar förekommer ibland i grupp men mer sällan tillsammans med andra gravtyper. Klumpsten används för gravanläggning markerad av en rundad sten, vanligen 0,5--1,5 m stor. Rest sten används för gravanläggning markerad av en avlång, vertikalt ställd eller kantställd sten. Uppallad sten används för sten eller block, avsiktligt uppallad på mindre stenar. Uppallade stenar kallas ofta ”offersten” eller ”liggande höna”. Klumpstenar, resta stenar och uppallade stenar förekommer vanligen tillsammans med andra gravtyper, ofta på gravfält, och kan utgöra rester efter stenkretsar. Om detta är säkerställt, t.ex. via skriftliga källor, skall lämningen registreras som Stenkrets.
svRETE stenkrets, stensättning

svTE grav -- uppgift om typ saknas
svDF förhistorisk gravanläggning av okänd typ
svAN Används oftast byråmässigt. Gäller t.ex. fall då informationen enbart hämtats från excerpter eller då små mängder av mänskligt benmaterial påträffas och gravtypen inte kan fastställas.
svRETE flatmarksgrav, grav markerad av sten/block, hög, järnåldersdös, röse, stenkammargrav, stenkistgrav, stenkrets, stensättning
RIFR Bör denna vara med?/HNI

svTE övrig grav
svDF gravanläggning eller gravplats från förhistorisk tid eller medeltid som inte kan registreras under andra gravtyper.
svRETE flatmarksgrav, grav markerad av sten/block, grav -- uppgift om typ saknas, hög, järnåldersdös, röse, stenkammargrav, stenkistgrav, stenkrets, stensättning, begravningsplats från historisk tid, enstaka begravningsplats

svTE gravhägnad
svDF avgränsande konstruktion av jord eller sten kring förhistoriska gravar
svAN Gravhägnader kan utgöras av sten- och/eller jordvallar eller av resta eller lagda stenar.

svTE gravklot
svDF Avsiktligt formad eller utvald naturformad sten som varit centralt placerad på
 förhistorisk grav.
svAN Avser endast ensamt liggande klot, dvs. flyttat, och inte ett gravklot som utgör
 konstruktionsdetalj i en grav. Gravklot har runt eller ovalt tvärsnitt. Det förekommer att
 gravklot har ornamentik och skålgropar.

svTE gravvård
svDF gravmarkering från historisk tid som flyttats från ursprunglig plats och därmed förlorat sin funktion
svRETE runristning

svTE gruvhål
svDF öppning i markytan, vilken är ett resultat av malmbrytning
svAN Brytningsriktningen kan vara både horisontell och vertikal. Brytningen följer huvudsakligen malmkroppen varför öppningens form kan vara mycket oregelbunden. Skärpningar (mindre provbrytningar) och jordrymningar (ställe där jordmassor tagits bort) hör till denna lämningstyp. Dessa kan vara svåra att på morfologiska grunder skilja från ett litet gruvhål. Omfattar även gruvöppning/gång som anlagts mellan jordyta och gruva för uppfordring (transport) av malm, gråberg, vatten eller personal. Facktermerna för dessa är schakt (lodrätt eller brant lutande) och stoll (vågrätt eller svagt lutande). Avser även upplagsplats för malm invid gruvan. 
svRETE brott/täkt

svTE gränsbestämt område
svFK Till alla fasta fornlämningar hör ett så stort område (fornlämningsområde) på marken eller på sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Begränsningen för vissa fornlämningsområden har fastställts av länsstyrelse, eller, i vissa fall, genom fastighetsbildningsbeslut. Alla fornlämningsområden skyddas enligt bestämmelserna i 2 kap lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

svTE gränsmärke
svDF markering som utmärker gräns
svAN Avser t.ex. markeringar för gränser mellan fastigheter, byar, socknar eller länder.
 Gränsmärken kan bl.a. bestå av enstaka stenar med eller utan postament, av större block, av
 rösen med eller utan mittsten och visarstenar, av gjutjärnstavlor. Ibland kan gränsmarkeringen ha inskriptioner med t.ex. kungamonogram, länsnamn, länsvapen, ägonamn, årtal.

svTE hammare/smedja
svDF lämning efter vattendriven anläggning (hammare) för bearbetning och utsmidning av metall (till t.ex. stångjärn) samt lämning efter storskalig smidesverksamhet
svRETE hammarområde, smideslämning

svTE hamnanläggning
svDF anläggning som använts i samband med ankring och förtöjning för att t.ex. lasta eller lossa fartyg, liksom konstruktion för att skydda de förtöjda fartygen
svAN Avser ensamliggande konstruktion vilken inte alltid ingår i en större hamn liksom naturligt skyddat område som använts i samband med ankring och förtöjning
svRETE förtöjningsanordning, varv/slip, hamnområde

svTE hornsamling
svDF deposition av horn
svAN Företrädesvis horn från renar.

svTE husgrund (förhistorisk/medeltida)
svDF lämning efter förhistoriskt eller medeltida hus
svAN Avser främst husgrunder i agrara miljöer. En husgrundsterrass består av en terrassanläggning i sluttning begränsad av minst en terrasskant, ofta stensatt, och ibland en ränna i övre kanten. Husgrund med vallformig begränsning omfattar förhistoriska husgrunder vars yttre begränsning utgörs av en stenvall eller en sten- och jordblandad vall. Kämpgrav är en specialterm för denna typ av husgrund. Egenskapsvärdet Husplatå används för uppbyggda husgrundsplatåer vilka ofta begränsas av stenpackningar. Ibland har en naturlig höjd använts som grund för platån. Syllstenshus används för huslämningar där de synliga resterna efter husets bärande konstruktion utgörs av syllsten. Stolphus används för olika typer av långhus eller mindre bodar där stolphål utgör de synliga resterna efter den bärande konstruktionen.
 Grophus används för huskonstruktioner med nedgrävt golvplan. Stolphål ingår ofta i de synliga resterna efter den bärande konstruktionen men det kan också finnas syllsten. Lämningar efter stolphus och grophus påträffas vanligen vid markarbeten, t.ex. arkeologiska undersökningar. Stenhus används för grunder eller ruiner efter medeltida boningshus och ekonomibyggnader av sten.
svRETE bytomt/gårdstomt, fäbod, husgrund (historisk tid), lägenhetsbebyggelse, tomtning, terrassering

svTE husgrund (historisk tid)
svDF lämning eller ruin efter enstaka byggnad från historisk tid
svAN Används för bebyggelselämningar som inte kan föras till andra lämningstyper (jfr t.ex. Lägenhetsbebyggelse, Kåta, Industri övrig, Kemisk industri, Textilindustri, Tomtning). Avser t.ex. ängslador, uthus, sommarladugårdar, rester efter byggnader på fiskelägen och stugor på övergivna visten.
svRETE bytomt/gårdstomt, fäbod, husgrund (förhistorisk/medeltida)

svTE hyttlämning
svDF lämning efter framställning av metaller
svAN Avser lämningar efter olika moment av metallframställningen. Färskningsplats/-härd används för plats för färskning av järn (sänkning av kolhalten i tackjärn). Hytta/ugn används för ruin eller lämning efter ugn för framställning av metall. Ugnen har haft vattendriven bläster. Malmupplag används för upplagsplats för malm eller rödjord. Rostningsplats används för ugn eller grop för rostning av malm (upphettning för avlägsnande av föroreningar, framförallt svavel). Den rostade malmen är magnetisk, till skillnad från den orostade. Platser där efterföljande utsmidning med hammare har skett registreras under lämningstypen Hammare/smedja (Hammare).
svRETE hyttområde

svTE hägnad
svDF anordning för att hägna in och avskilja ett område eller för att binda samman det med andra
svRETE rengärda
svAN Avser hägnader med praktisk eller symbolisk funktion såväl som en kombination av dessa. Den praktiska funktionen kan avse att stänga inne/ute djur (att hindra eller styra deras tillträde till olika marktyper) medan det symboliska syftet kan ha avsett att separera eller binda samman olika landskapsrum. Omfattar hägnader från förhistorisk tid och historisk tid. Hägnader förekommer vid t.ex. markslagsgränser och fastighetsgränser, och kan bilda fägator. Stensträngar är utrasade hägnadsmurar och syns som en enkel eller flerradig, ibland flerskiktad, långsmal rad av stenar på marken. Hägnadsvallar har större höjd och bredd och kan vara uppförda i skalmursteknik. De kan även utgöras av annat material, som timmer och jord. Stensträngar av mer symbolisk karaktär förekommer ofta i anslutning till bronsålderns gravmiljöer och i traditionella fornborgslägen. Avgränsningar i anslutning till gravar registreras under lämningstypen Gravhägnad.

svTE hällbild
svDF ristade, huggna, knackade, slipade eller målade figurer och linjer samt färgfält
svAN Används även för knackade, slipade eller huggna fördjupningar. S.k. svärdslipningsstenar och -hällar registreras under egenskapsvärdet Slipränna.
svRETE bildristning

svTE härd
svDF avgränsad eldplats
svAN Härdarna har anlagts utomhus eller inne i en kåta, hydda eller hus. Innefattar även s.k. rökhärdar. Härd med härdarmar registreras under lämningstypen Kåta.

svTE hög
OKGR subst.
svDF förhistorisk gravanläggning med markerat välvd profil och övertorvad yta som till större delen är uppbyggd av sand eller jord
svAN Enstaka till talrika stenar kan synas i ytan. Formen är oftast rund. När anläggningens längd utgör minst dubbla bredden och dess långsidor är parallella, eller närmast parallella, används egenskapsvärdet långhög.
svRETE röse

svTE övrig industri
svDF lämning efter mindre tillverknings- och produktionsanläggning
svAN Omfattar olika husgrunder, avfallshögar, gropar, bryggor, ugnsrester m.m. Avser lämningar som inte omfattas av andra lämningstyper, t.ex. Kemisk industri, Livsmedelsindustri, Stenindustri, Textilindustri.
svRETE dammvall, dike/ränna, glasindustri, kalkugn, kolningsanläggning, kraftindustri, pappersindustri, tegelindustri, träindustri

svTE järnåldersdös
svDF förhistorisk gravanläggning av mindre storlek (jfr Stenkammargrav), bestående av resta hällar eller block som bildar ett rum
svAN Vanligen bestående av tre hällar med en sida öppen. Takhäll kan förekomma.

svTE kalkugn
svDF ugnslämning efter kalkbränning
svAN Vanligen rest efter t.ex. uppmurad ugnspipa eller fältugn. Ibland förekommer slagghögar intill ugnsresterna. Kalkbrott registreras under Brott/täkt.

svTE kanal
svDF lämning efter anlagd farled
svAN Avser konstgjorda farleder som grävts mellan naturliga vattenvägar eller förbi svåra vattenpassager.
svRETE dike/ränna

svTE kanalmärke
svDF avståndsmarkering utmed anlagd farled
svAN Kanalmärken består av en rest sten med en avståndsangivelse inhuggen.

svTE kemisk industri
svDF lämning efter anläggning som använts för framställning av kemiska produkter
svAN Trankokerilämningar registreras under Livsmedelsindustri eftersom sillsalterier och trankokerier ofta varit samlade på en plats och det kan vara svårt att särskilja spåren efter de olika momenten i hanteringen av sillen. Beckgrytor består av en kallmurad stenkonstruktion att ställa en järngryta i. Tjära kokades upp i järngrytan och därigenom fick man ner vattenhalten. Lämningar efter alunbruk, benstampar, krutstampar, pottasketillverkning och salpetersjuderier kan bl.a. bestå av husgrunder, ugnar/eldstäder, avfallshögar, hjulgravar. Tjärdalen och tjärgropen är i princip uppbyggda på samma sätt och består av en konisk tratt uppbyggd av timmer, stenblock och i sen tid av plåt. Skillnaden är att tjärgropen är nedgrävd i marken och tjärdalen är anlagd ovan mark. Tjärhällen består av en berghäll med ristade rännor för tjärans transport till ett uppsamlingskar. Tjärstenen är en flat sten med ristade rännor och centralt på stenen finns ett hål genom vilket tjäran rinner till uppsamlingskaret. Tjärbränningen gjordes i en uppochnervänd gjutjärnsgryta. Tjärmilan är en stenkonstruktion med underliggande håla för uppsamlingskar. På stenkonstruktionen restes tjärmilan. Tjärmyrmilan anlades på en botten av plankor ute i en myr. Under plankorna fanns en näverklädd grop för uppsamling av tjäran. Tjärrännan är anlagd i en sluttning och består av en ränna med omgivande vallar samt en grop för uppsamling av tjära. Tjärugnen består av ett inre stensatt rum i vilket törveden staplas, omgivet av ett stensatt yttre rum där eldningen sker. Från senare delen av 1800-talet och första delen av 1900-talet finns exempel på omfattande tjärframställning i s.k. tjärfabriker. Lämningarna kan t.ex. bestå av husgrunder, ugnsrester, stubbupplag och järnvägsräls.

svTE kloster
svDF en eller flera lämningar eller ruiner efter bl.a. klosterkyrka, bostads- eller ekonomibyggnader, dammar m.m.
svAN Ett kloster utgörs av en eller flera byggnader för en från omvärlden avskild religiös gemenskap av munkar eller nunnor. Klostren hade varierande utformning, från en klosterkyrka omgiven av enklare byggnader till muromgärdade större byggnadskomplex som fungerade som ett självförsörjande samhälle.

svTE kokgrop
svDF grop med tät stenpackning av företrädesvis skörbränd sten
svAN I norra Sverige används termen för gropar med sot och kol mellan och under stenarna. Det uppgrävda materialet återfinns ofta som en vall vid eller omkring gropkanten. Ibland finns skörbränd sten även i vallen. I södra Sverige och vid arkeologiska undersökningar används termen ofta för gropar med tät packning av skörbränd sten men utan sot och kol. Dock förekommer ibland en tunn sotlins mot botten av gropen.
svRETE boplatsgrop, boplatsvall, fångstgrop

svTE kolningsanläggning
svDF lämning efter framställning av träkol
svAN Avser lämning efter framställning av träkol i grävd grop (kolningsgrop), i kolmilor (resmila och liggmila) och i ugnar för industriell kolning av trä. Kolningsgropar kan vara fångstgropsliknade, vid provstick påträffas dock kol- eller sotlager. Kolbottnens form är rund om den utgör en lämning efter resmila och rektangulär eller kvadratisk om den utgör en lämning efter liggmila. Lämning efter kolarkoja registreras under Husgrund (historisk tid ).

svTE kompassros/väderstreckspil
svDF ristad figur eller lagda stenrader, som anger väderstreck
svAN Väderstreckspilar är ofta av enklare utförande och utgör oftast norrpilar av i rad lagda stenar.

svTE kraftindustri
svDF lämning efter anläggning för omvandling av primärenergi till elektricitet

svTE kvarn
svDF lämning efter anläggning för malning av (främst) säd
svAN Avser lämningar efter vattendrivna kvarnar och väderkvarnar, och innefattar grunder, vattenrännor, kvarnstenar m.m.

svTE kyrka/kapell
svDF ruin eller grund efter kyrka eller kapell
svAN Övergiven kyrkobyggnad eller kapell med alltjämt stående väggar och tak skall inte registreras i Fornminnesregistret.

svTE kyrkstad
svDF lämningar efter bebyggelse som använts vid regelbundet återkommande gudstjänstbesök och för handel i samband med detta
svRETE samlingsplats
svAN Kyrkstäder förekommer i Norrland och byggdes av sockenborna i anslutning till en kyrka eller ett kapell för att nyttjas vid kyrkobesök, marknader, sockenstämmor, ting eller skatteuppbörd. Bebyggelsen var ofta tät och bestod av stugor och/eller kåtor för övernattning samt bodar och stall. Kan indikeras av kulturlager, husgrunder eller andra lämningar.

svTE kåta
svDF lämning efter traditionell samisk byggnad eller avgränsad golvyta för sådan byggnad
svRETE stalotomt
svAN Avser förfallna byggnader eller ”grund” efter byggnad, där golvytans storlek antingen kan ses med hjälp av en begränsande vall eller stenring, eller uppskattas med hjälp av en eller två härdarmars längd. Omfattar olika typer av kåtor, bl.a. klykstångskåta och bågstångskåta men även skogssamernas timrade kåtor. Vanligen har kåtorna en härd i mitten. Kåtor utan härd har sannolikt nyttjats som förråd eller för djurhållning (vanligen getter).

svTE källa med tradition
svDF källa med tradition om källkult eller källa till vilken sägen eller namn är knutet
svRETE brunn/kallkälla
svAN Man har druckit ur, tvättat sig eller offrat i källan. Offren bestod vanligen av metallbitar, mynt eller nålar. Samma källa kan ha använts i olika syften under lång tid. En speciell grupp är pilgrimskällorna, främst s.k. Sankt Olofskällor, som bl.a. återfinns längs pilgrimslederna till Nidaros (Trondheim). 

svTE labyrint
svDF enskiktade stenrader lagda i spiral eller i system utgående från en oftast korsformig grundplan
svAN Flertalet labyrinter är kustbundna och har möjligen koppling till säsongsfiskeplatser. Enstaka labyrinter återfinns i förhistoriska miljöer.

svTE livsmedelsindustri
svDF lämning efter anläggning för livsmedelsförädling
svAN Avser även trankokerilämningar eftersom sillsalterier och trankokerier ofta varit samlade på en plats och det kan vara svårt att särskilja spåren efter de olika momenten i hanteringen av sillen. Exempel på lämningar är olika husgrunder, grumsdammar, avfallshögar, gropar och bryggor.

svTE lägenhetsbebyggelse
svDF lämningar efter mindre bebyggelseenhet (jordbruksenhet), som inte skattlagts
svAN Lämningarna kan bestå av husgrunder, kulturlager eller andra anläggningar. Egenskapsvärdet torp används för bebyggelseenhet på enskilt ägd mark där nyttjanderätten upplåtits till torparen som avlöning mot fullgörande av vissa arbetsuppgifter. Många enheter som ursprungligen anlades som torp utvecklades och skattlades senare som självständiga fastigheter. Lämningar efter sådana bebyggelseenheter registreras inte under lämningstypen Lägenhetsbebyggelse utan skall föras till Bytomt/gårdstomt. Egenskapsvärdet Backstuga används för lämningar efter enkel bebyggelse på allmän mark. Egenskapsvärdet Övrig används bl.a. för malm- och tåbebyggelse.

svTE övrig militär anläggning
svDF sentida militär anläggning som inte kan föras till andra lämningstyper
svRETE stridsvärn
svAN Avser t.ex. stridsvagnshinder, lämning efter luftvärnstorn o.dyl.

svTE militär mötesplats
svDF plats där den indelta armén, beväringarna och de värvade förbanden regelbundet träffades för övningar
svAN Avser t.ex. exercisplats, lägerplats, kampementsplats, vapensynsplats.

svTE minnesmärke
svDF minnesmärke i trä, sten eller metall eller minnesinskrift efter historisk person eller särskild händelse
svAN Avser minnesstenar, träkors, stenkors eller ringkors, med minnesinskrift. Avser även vattenståndsmärken med angivet årtal samt vissa stenrösen/rösningar. Det fåtal vattenståndsmärken som utgörs av inslagna dubbar hör också till denna lämningstyp. Avser även t.ex. ordensmärke, ringarsten, gårdssten.

svTE naturföremål/-bildning med tradition
svDF Naturföremål eller naturbildning till vilket ålderdomligt bruk, sägen, tradition, namn eller märkligt historiskt minne är knutet.
svRETE källa med tradition, plats med tradition, offerplats, offerkast

svTE offerkast
svDF samling av sten eller ris och kvistar som tillkommit efter hand vid platsen för en särskild händelse, t.ex. platsen för ett påstått brott eller för en olycka
svAN Den förbipasserande kastade en sten eller pinne på platsen för sin välgång och för att blidka gengångare. De s.k. döingerösena på västkusten registreras under lämningstypen Begravningsplats enstaka (övrig).

svTE offerplats
svDF plats för offer
svRETE plats med tradition
svAN T.ex. samiska offerplatser med ben-, metall- och andra depositioner samt sejtar. Avser även förhistoriska offerplatser. Här ingår inte sådana som är inordnade under Källa med tradition eller Offerkast.

svTE pappersindustri
svDF lämning efter anläggning som använts vid pappersframställning
svAN Kan utgöras av husgrunder, dammvallar, vattenrännor m.m.

svTE park-/trädgårdsanläggning
svDF medvetet utformat område avsett för promenader och rekreation eller enskilda anläggningar som ingår i ett sådant område
svAN Avser parker och trädgårdar som inte längre är i bruk och som inte vårdas för sitt ursprungliga ändamål. Bland lämningarna kan ingå skulpturer samt rester efter gång- och körvägar, kanaler, dammar, rabatter, fontäner, paviljonger m.m.

svTE plats med tradition
svDF plats till vilken ålderdomligt bruk, sägen, tradition, namn eller märkligt historiskt minne är knutet
svRETE offerplats, källa med tradition
svAN Är bruket, traditionen, namnet etc. knutet till en naturbildning på platsen, används i stället Naturföremål/-bildning med tradition.

svTE rengärda
svDF rund, eller närmast rund, inhägnad (hage), avsedd för skiljning, mjölkning, kalvmärkning och slakt inom renskötsel
svRETE hägnad
svAN Ibland förekommer öppningar mot mindre sidobås på utsidan (s.k. kontor). Träd med märken efter rep, bindpinnar m.m. kan ingå.

svTE renvall
svDF yta med tydlig påverkan av renskötsel
svAN Inom ytan har renar samlats för mjölkning m.m. Kan synas som en vegetationsförändring, framkallad av intensiv trampning och gödsling, men har sällan tydlig avgränsning. Träd med spår efter rep och bindningar kan finnas.

svTE ristning (medeltid/historisk tid)
svDF ristningar från historisk tid, bl.a. i träd, på hus, i berghällar och på stenar
svRETE bildristning, hällristning
svAN Avser huvudsakligen fäbodristningar samt ristningar vid torp och gårdar, på bodar eller kåtor samt ristningar i klippor, vid gamla hamnlägen eller i annan maritim miljö. Enstaka ristningar av dessa typer, t.ex. en del fäbodristningar, kan dateras till medeltid. Ristningar med runor registreras under Runristning. Ristningar med kompassros eller väderstreckspil registreras under lämningstyp Kompassros/väderstreckspil.

svTE runristning
svDF runristning i sten eller annat material
svRETE bildristning, ristning (medeltid/historisk tid), gravvård
svAN Avser såväl förhistorisk som medeltida runristning i rest sten eller på block, på berghäll, tidigmedeltida gravhällar och eskilstunakistor, runristning i annat material än i sten, t.ex. i puts på kyrkor, samt historiska och sentida runristningar. Vikingatida runristningar är ofta minnesinskrifter, vanligen efter döda anförvanter. Runinskriften har som regel ordnats i band, vilka ofta formats som utdragna djurkroppar med huvud, fötter och svans. Ristningsytan pryds ofta av kors och djurornamentik. Ibland har runristningarna också utsmyckats med mer komplicerade bildframställningar. Äldre, urnordiska, runristade stenar saknar oftast ornamentik och har texten ordnad i vågräta eller lodräta rader. Tidigmedeltida gravhällar med runor och eskilstunakistor ges egenskapsvärdet ”I gravkontext”. Eskilstunakistor registreras som runristning även om runor saknas. 

svTE röjningsröse
svDF stensamling som uppkommit genom röjning, i regel för odling men ibland även för annan verksamhet
svAN Röjningsröseområden (på vissa håll kallade hackerörsområden) registreras under lämningstypen Fossil åker (Röjningsröseområde).

svTE röse
svDF Förhistorisk gravanläggning med markerat välvd profil, uppbyggd av stenar utan synlig inblandning av sand eller jord.
svAN Ytan är inte övertorvad men kan ha en naturlig moss-, ris- eller örtvegetation.
 När anläggningens längd utgör minst dubbla bredden och långsidorna är parallella eller
 närmast parallella används egenskapsvärdet långröse. 
svRETE hög

svTE rösning
svDF en eller flera uppresta eller upplagda stenar som kan ha fungerat som riktmärke eller liknande
svAN Vissa rösningar kan ha haft flera funktioner. De är vanligt förekommande i fjällområdet, i samiska miljöer, men finns även i andra delar av landet. Avser t.ex. topprösen, markeringar för gömmor, gravplatser och heliga platser. Avser inte lämningar som hör till lämningstyperna Gränsmärke, Färdväg eller Minnesmärke, inte heller markeringar som kan antas ha lagts upp av turister i senare tid.

svTE samlingsplats
svDF plats där människor har samlats för gemensamma aktiviteter
svAN Avser plats för sammankomst för lagstiftning och rättsskipning, plats för regelbundet återkommande handel, samt t.ex. dans- och lekarplatser. Avser inte stående tingshus. 
svRETE kyrkstad, militär mötesplats

svTE sjömärke
svDF anläggning eller markering för vägledning av sjöfart, riktmärken för fiske etc.
svAN T.ex. stensamlingar efter raserade båkar, kummel (s.k. stenkärringar eller vardar/valar) eller målade markeringar på bergvägg. Fyrlämningar och fyrplatser hör till en separat lämningstyp.

svTE skåre/jaktvärn
svDF skydd som använts att gömma sig i vid jakt på främst fågel eller säl
svAN En skåre är vanligen konstruerad som en ”skärm” av sten och/eller ris och är ibland även kallmurad. Den är vanligen utformad som en helt eller delvis sluten cirkel, men kan också vara bågformig och har ofta en försänkning innanför skyddet.

svTE skärvstenshög
svDF anhopning av skärvig och skörbränd sten, sotig jord och avfall av olika slag (keramikfragment, ben, kol etc.)
svAN Förekommer framförallt i bronsåldersmiljöer. Då skärvstenen förekommer som flacka anhopningar på marken (som ”mattor”) eller som utspridda förekomster registreras dessa som Boplats (Skärvsten). Kokstenshög är en äldre term för skärvstenshög.

svTE slagfält
svDF plats där slag utkämpats
svAN Avser t.ex. platsen för slaget vid Visby 1361, slaget vid Stångebro 1598 m.fl.

svTE slott/herresäte
svDF lämning efter större huvudbyggnad med kringanläggningar
svAN Avser kungliga eller (mera vanligt) frälseägda byggnader men även större karaktärsbyggnader som inte ägts av kung eller frälse. Avser lämningar efter bl.a. slott och herresäten med flygelbyggnader m.m. Ytterligare exempel är säterier, herrgårdar och kungsgårdar.

svTE smideslämning
svDF lämning efter småskalig smidesverksamhet
svRETE hammare/smedja
svEX T.ex. smidesgrop, smideshärd eller gårdssmedja.

svTE spärranordning
svDF spärr uppförd under vatten
svRETE övrig fångstanläggning
svAN Spärranordningen har blockerat och skyddat farleder och hamnar/handelsplatser samt utgjort komplement till befästa anläggningar. Kan utgöras av palissader eller pålverk, sammanhängande kistkonstruktioner, stenvallar eller stenfyllda båtar som sänkts på rad i vattendrag. Ibland har spärranordningen kombinerats med en s.k. flytbom på vattenytan, dvs. hopkedjade timmerstockar på rad. 

svTE stadsbefästning
svDF system av bastioner, murar, jordvallar och vallgravar som omger ett stadsområde
svRETE stadsvall/stadsmur
svAN Avser lämningar från 1500-talet till 1700-talets slut.

svTE stadslager
svDF kulturlager i miljöer av stadskaraktär (städer, köpingar, vissa handelsplatser)
svAN Lagren innehåller avfall från hantverk, matberedning, rester efter övergiven bebyggelse och andra aktiviteter. Kulturlager på förhistoriska boplatser registreras under lämningstypen Boplats (Kulturlager).

svTE stadsvall/stadsmur
svDF en sten- och/eller jordvall, stenmur eller ett dike/vallgrav som omger ett stadsområde, handelsplats eller annan miljö av stadskaraktär
svRETE stadsbefästning
svAN Avser förhistoriska och medeltida lämningar.

svTE stalotomt
svDF byggnadslämning oftast med försänkt golvyta och med omgivande uppbyggd vall
svRETE kåta
svAN Förekommer i fjällområdet. Stalotomter är ofta ovala (eller rektangulära med svagt utsvängda sidor) och har oftast en härd i mitten. Förekommer ofta flera på rad och ibland med gemensam vall. Vanligen kan stalotomten skiljas från kåtatomten genom sin tydligt försänkta golvyta. Stalotomter har ingen markerad ingång i den omgivande vallen.

svTE stenindustri
svDF lämning efter industriell framställning av stenprodukter

svTE stenkammargrav
svDF förhistorisk gravanläggning (megalitgrav) bestående av en gravkammare med väggar och tak av hällar eller block
svRETE järnåldersdös, stenkistgrav
svAN Dösens öppning flankeras ibland av två ingångsstenar som bildar en kort, ej övertäckt, gång. Gånggriftens kammare är avlång och en täckt gång ansluter till kammaren. Med hällkista avses en större, rektangulär gravkammare av senneolitisk typ avsedd som kollektivgrav, inte mindre kistor i rösen eller stensättningar. Ibland förekommer indelning i två eller tre rum. Hällkistan särskiljs från lämningstypen Begravningsplats enstaka (Hällgrav/stengrav) bl.a. genom sin storlek och genom den geografiska utbredningen. Gravarna kan omges eller täckas av en överbyggnad bestående av en hög, ett röse eller en stensättning.

svTE stenkistgrav
svDF förhistorisk gravanläggning av oftast kantställda stenar/hällar som bildar ett rektangulärt rum av mansstorlek eller mindre
svRETE enstaka begravningsplats, runristning, stenkammargrav
svAN Täckhällar kan förekomma. Gravtypen saknar omgivande anläggning och är helt eller delvis nedgrävd i marken. Avser inte hällkistor, kistor i rösen eller hällgravar/stengravar.

svTE stenkrets
svDF förhistorisk gravanläggning som utgörs av en krets av med jämna mellanrum resta/lagda häll- eller klumpformade stenar
svAN Egenskapsvärdet skeppssättning används för stenkretsar med likformigt svängda sidor som möts i markerat spetsiga vinklar. Domarring används för en del runda och ovala stenkretsar. De resta/lagda stenarna är alltid dominerande men en låg stensättningsliknande fyllning kan finnas inom kretsen och ibland kan en sammanbindande rad med mindre stenar vara synlig mellan de större stenarna. I undantagsfall kan de större stenarna vara lagda på tre underliggande mindre stenar. Ibland finns även en centralt placerad sten.

svTE stenring
svDF rund eller oval ring av mer eller mindre tätt lagda stenar
svAN Förekommer ofta parvis och i anslutning till äldre samiska vistemiljöer. Funktionen är inte helt klarlagd men en förklaring är att de använts inom offerriter. De förekommer inte bara i fjällen utan även på berg i övre Norrland ända ner mot kusten. Lämningarna kan likna härdar utan inre stenpackning. Skiljs från stenkrets bl.a. genom sin geografiska utbredning.

svTE stenröjd yta
svDF markyta som omformats genom att stenar avlägsnats och ytan tilljämnats
svAN Avser ytor som stenröjts under förhistorisk tid för, i första hand, andra ändamål än åker. Förekommer särskilt i anslutning till stensträngsområden och förhistoriska boplatser med skärvstenshögar. Avser inte röjda ytor som går att avgränsa till en åkerparcell eller som ingår i ett röjningsröseområde (Fossil åker).

svTE stensättning
svDF förhistorisk gravanläggning med flack eller svagt välvd profil
svAN En stensättning är antingen uppbyggd av stenar utan större inblandning av jord och sand (stenfylld), till större delen uppbyggd av jord och sand (övertorvad) eller består den synliga delen endast av en kantkedja el. dyl. (ofylld). På övertorvade stensättningar kan enstaka till talrika stenar synas i ytan. Skillnaden mellan en triangulär stensättning och en treudd är att treuddens sidor är konkava eller vinklade medan den triangulära stensättningen har raka sidor.

svTE stenugn
svDF lämning efter kallmurad ugn, anlagd utomhus, avsedd för matlagning, brödbakning eller dylikt
svAN Förekommer ofta vid kusten, men även bl.a. på fäbodar. (Avser inte ugn som byggts inne i en byggnad.) Stenugnar i kustmiljö kallas ofta ”ryssugnar”.

svTE stridsvärn
svDF en mindre befästning som skall skydda soldaterna vid eldgivning
svAN Avser t.ex. pjäsvärn, skyttevärn, skyttegrav och bunker.
svRETE skåre/jaktvärn

svTE tegelindustri
svDF Lämning efter anläggning som använts för eller i samband med tegelbränning.
svAN Avser t.ex. ruinkullar och avfallslager efter fältugnar eller grunder efter ugnshus,
 tegelslagerier, torklador, linbanor m.m..

svTE terrassering
svDF anlagd avsats i sluttande eller ojämn terräng
svAN Avser anläggning med, i jämförelse med husgrundsterrass, mindre distinkt form och sannolikt varierande funktion, ofta i anslutning till skärvstenshögar, men kan även ansluta till stenröjda ytor.
svRETE husgrund (förhistorisk/medeltida), fossil åker

svTE textilindustri
svDF lämning efter anläggning för textilframställning eller -bearbetning
svAN Avser lämningar efter verksamhet av såväl större omfattning som för husbehov. Avser bl.a. olika husgrunder och gropar.

svTE tomtning
svDF lämning efter byggnad i form av vallar eller murar kring golvyta i marknivå eller med försänkt golvyta
svAN Avser lämningar efter strandnära byggnader av enklare karaktär i maritim miljö. Golvytan är stenröjd, flack eller skålformig och kan innehålla kulturlager och härd. Den kan också vara rumsindelad. Jordfasta block eller bergsavsatser kan ställvis utgöra tomtningens begränsning.

svTE träindustri
svDF lämning efter anläggning för förädling av trävaror
svAN Avser rester efter både mindre sågar och större sågverk med lämningar efter byggnader, vattenrännor, stenkistor, hjulgravar m.m. Avser även spånhyvlar.

svTE uppfordringsanläggning
svDF lämning efter anläggning för uppforsling av malm, bergart, vatten, gråberg och personal
svAN Exempelvis hand- och hästvindar, där vandringen utgör en del av anläggningen, linspel och vattenkonster (anordning för länspumpning av gruva), där stånggångar utgör karaktäristiska delar samt grunder och fundament efter gruvlavar och maskinhus. Lämningar efter stånggångar, vilka utgår från en hjulgrav, kan bestå av stenfundament i långa linjer och fundament efter vändbrott.

svTE vad
svDF passage genom vattendrag
svAN Vadställen markeras ibland på land med t.ex. ett stenröse eller rest sten. För att förenkla överfarten är botten ibland stenröjd. Alternativt har man lagt dit stenar att gå på.

svTE vallanläggning
svDF förhistorisk sten- och/eller jordvall och/eller palissad, i vissa fall kombinerad med vallgrav, som helt eller delvis avgränsar ett område
svAN Vallanläggningen har inte haft försvarsfunktion, utan har mer karaktären av att utmärka ett område. Palissader har i regel inga synliga spår ovan mark utan påträffas vid markarbeten, t.ex. arkeologiska undersökningar, i form av stolphål och/eller rännor. För denna typ av anläggningar används ibland begrepp som t.ex. sarupanläggning, kultisk anläggning och borgliknande hägnad.
svRETE fornborg

svTE varv/slip
svDF lämning efter anläggning där båtar och fartyg byggts eller reparerats
svAN En slip är en bädd där mindre fartyg och båtar kan dras upp och torrsättas för reparation eller förvaring. En slip kan ingå i ett varv eller ligga för sig. 
svRETE hamnanläggning, hamnområde

svTE vårdkase
svDF uppstaplad hög av timmer, ved eller ris som kunde antändas för att t.ex. varna för annalkande fiender
svAN Tydliga spår efter vårdkasar är sällsynta. De kan utgöras av bevarade vårdkasar, rester av en vårdkasebotten eller eldskadade hällar. Ibland har vårdkasen placerats på en stensamling. Som regel har vårdkasar placerats på, eller i anslutning till, bergskrön. Ibland kan även en grund efter bålvaktens stuga eller koja påträffas. Denna skall registreras under Husgrund (historisk tid).

svTE vägmärke
svDF stenar, skyltar eller stolpar uppsatta vid allmän väg som avståndsmarkeringar eller med skriftliga uppgifter om bl.a. avstånd till en viss plats t.ex. om avståndet till närmaste gästgiveri, stad etc.
svAN Milstolpar markerade hel-, halv eller kvartsmil och har ofta aktuell regents krönta namnchiffer. Ibland finns även aktuell landshövdings initialer. Väghållningsstenarna markerade gräns mellan vägsträckor med olika väghållare. De är vanligen av sten, men även trätavlor kan förekomma. En inskrift kan innehålla väghållningsstenens ordningsnummer utmed vägen, by- eller gårdsnamn, gårdens mantal, vägsträckans längd i alnar eller meter, gårdsägarens initialer, årtal och/eller riktningspil. Milstolpar och vägmärken är vanligen uppställda i ett postament av sten. Om endast postamentet återfinns används egenskapsvärdet postament.

svTE annan byggnad 
svFK Avser byggnad av stort kulturhistoriskt värde.
svAN Kan även avse tidigare registrerade byggnader.

svTE byggnadsminne
svDF lagskyddad märklig byggnad i privat ägo
svAN Enligt beslut sker fr.o.m. säsongen 1996 ingen nyregistrering av byggnadsminnen i Fornminnesregistret.

svTE hembygdsgård
svDF område eller tomt med äldre gård/gårdar eller stuga/stugor, oftast med samlingar av möbler, redskap och andra föremål

svTE statligt byggnadsminne
svDF lagskyddad märklig byggnad i statlig ägo
svAN Tidigare benämnd byggnadsminnesmärke. Enligt beslut sker fr.o.m. säsongen 1996 ingen nyregistrering av statliga byggnadsminnen i Fornminnesregistret. I samband med konverteringen från den äldre databasen till FMIS databas lades två lämningstyper till. Dessa lämningstyper har och skall enbart användas för det, vid FMIS införnade, befintliga digitala materialet. Obestämbar användes för de poster som inte gick att konvertera automatiskt utan som måste kontrolleras och föras till rätt lämningstyp manuellt. Exempel är t.ex. Kåtatomt. Det kan finnas stalotomter som sakordats som Kåtatomt. Sammanförd användes för sådana poster som hade flera olika sakord men som inte skulle konverteras till någon sammansatt lämningstyp, t.ex. kan man ha registrerat 1 härd, 1 strandskoning och 1 torplämning som ett område och inte gett de olika lämningarna egna undernummer (egna identiteter) så som man skulle ha gjort.

svTE sammansatta lämningstyper
svFK De sammansatta lämningstyperna används för områden med flera lämningar av en eller flera lämningstyper som inte bara har ett rumsligt samband utan som också bedöms ha ett samband kronologiskt och funktionellt.

svTE blästplats
svDF lokal med minst två lämningar efter järnframställning
svAN För att termen blästplats ska få användas måste blästbrukslämning ingå i området. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter (i undantagsfall mera om ett funktionellt och kronologiskt samband finns mellan lämningarna).

svTE fiskeläge
svDF plats som utgjort bas för fiske, med lämningar efter anläggningar för båtar, fiskberedning m.m., ofta även husgrunder efter bostadshus och förråd
svAN För att termen Fiskeläge ska få användas måste Husgrund (historisk tid),
 Tomtning eller Gistgård ingå i området. Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE fångstgropssystem
svDF lokal med minst fem fångstgropar där det av terrängförhållanden framgår att groparna bildar en funktionell enhet
svAN I ett fångstgropssystem kan det inbördes avståndet mellan groparna överstiga 50 meter om det av topografin och sammanhanget framgår att groparna hör ihop.

svTE färdvägssystem
svDF lokal bestående av minst två färdvägar med ett inbördes avstånd av högst 20 meter eller en färdväg med minst en förgrening

svTE gravfält
svDF lokal med minst fem förhistoriska gravanläggningar med ett inbördes avstånd av högst 20 meter

svTE grav- och boplatsområde
svDF lokal med minst fem lämningar med ett inbördes avstånd av högst 20 meter vilka utgörs av förhistoriska gravar och lämningar av boplatskaraktär
svAN Boplatslämningarna ska utgöra ett markant inslag för att termen Grav- och boplatsområde ska användas. Boplatslämningarna och gravarna ska också ha ett kronologiskt samband.

svTE gruvområde
svDF lokal med minst två lämningar med anknytning till verksamhet kring gruva
svAN Gruvhål måste ingå bland lämningarna för att termen Gruvområde ska få användas. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE hammarområde
svDF lokal med minst två lämningar med anknytning till verksamhet kring hammare
svAN För att termen Hammarområde ska få användas måste lämningar efter en hammare ingå i området. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE hamnområde
svDF skyddat område med olika konstruktioner där fartyg och båtar har ankrat och förtöjt för t.ex. lastning och lossning och för att invänta lämplig väderlek
svAN Hamnanläggning måste ingå i området för att termen Hamnområde ska få användas. Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE hyttområde
svDF lokal med minst två lämningar med anknytning till verksamhet kring ugn för framställnig av metall ur bergmalm
svAN För att termen Hyttområde ska få användas måste lämningar efter en hytta ingå i området. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE hytt- och hammarområde
svDF lokal med minst två lämningar med anknytning till verksamhet kring hammare och ugn för framställning av metall ur bergmalm
svAN För att termen Hytt- och hammarområde ska få användas måste lämningar efter en hytta och en hammare ingå. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE hägnadssystem
svDF lokal med minst två hägnader med ett inbördes avstånd av mindre än 20 meter eller en hägnad med minst en förgrening
svAN Termen används för områden där hägnader är den dominerande lämningstypen men inom dessa system förekommer ibland även t.ex. lämningar efter fossil åker.

svTE hällmålning
svDF yta, på fast berg eller block, med en eller flera målade figurer eller färgfält
svAN Avser förhistoriska hällmålningar. OBS! Den sammansatta lämningstypen Hällmålning ska alltid användas, oavsett antal målningar, dvs. även för FMI-enheter bestående av ett enstaka färgfält eller en enstaka djurfigur.

svTE hällristning
svDF yta, på fast berg eller block, med en eller flera ristade, huggna, knackade eller slipade figurer eller obestämbara figurer och linjer
svRETE bildristning, ristning (medeltid/historisk tid), runristning
svAN Avser förhistoriska hällristningar. OBS! Den sammansatta lämningstypen Hällristning ska alltid användas, oavsett antal ristningar, dvs. även för FMI-enheter bestående av en enstaka skålgrop eller en cirkelfigur.

svTE metallindustri/järnbruk
svDF lokal med lämningar efter industriell anläggning för metallframställning och/eller
 metallförädling
svRETE hyttområde, hammarområde, hammare/smedja, hyttlämning
svAN Avser lokaler där metallförädlingen varit det primära men där denna verksamhet kan ha dragit till sig annan verksamhet. Spår efter andra verksamheter kan t.ex. omfatta lämningar efter såg och kvarnlämningar. Ibland finns lämningar efter gemensamhetsbyggnader såsom skola och handelsbod. Avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter. Avser inte lämningar efter enbart verksamhet kring hammare eller kring ugn för framställning av metall.

svTE område med flottningsanläggningar
svDF område med lämningar och spår efter timmerflottning
svAN För att termen Område med flottningsanläggningar ska få användas måste Flottningsanläggning ingå i området. Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE område med fossil åkermark
svDF lokal med olika typer av åkerbrukets lämningar
svAN Termen används för områden där lämningar av fossil åker är den dominerande lämningstypen men inom dessa områden kan även t.ex. lämningar efter hägnadssystem förekomma. Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE område med militära anläggningar
svDF område med minst två lämningar efter militär verksamhet
svAN Avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE område med skogsbrukslämningar
svDF område med olika lämningar efter skogsbruk
svAN Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna bör inte överstiga 20 meter.

svTE smidesområde
svDF område med minst två lämningar efter smidesverksamhet
svRETE hammarområde
svAN Avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE småindustriområde
svDF område med olika lämningar efter småskalig industriell verksamhet
svAN Avser lämningar efter verksamheter av lågteknologisk karaktär. Lokaliseringen har ofta styrts av tillgång till vattenkraft. Ett exempel är ett område med lämningar efter kvarn, såg och vadmalsstamp samt dammvallar och husgrunder. Ett annat exempel är ett område med kalkugnsrester, husgrunder och avfallshögar samt kalkbrott. Antalet lämningar måste vara minst två och avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter.

svTE viste
svDF lokal med minst två lämningar vilka är ett resultat av bosättning
svAN Avser lämningar i norra Sverige från främst medeltid och historisk tid. Någon av följande lämningstyper måste ingå för att termen Viste ska få användas: Kåta, Husgrund, historisk tid eller Härd (om den kan antas vara medeltida eller yngre). Avståndet mellan lämningarna ska inte överstiga 20 meter (i undantagsfall längre avstånd om ett funktionellt och kronologiskt samband finns mellan lämningarna).
